Vem får bli donator

Stimulering sker för dina äggstockar att utveckla ett antal mogna ägg, det vill säga fler ägg än under en normal menstruationscykel eftersom endast ett ägg utvecklas. Det tar ungefär två veckor. Ägget kommer ut med god smärtlindring och tar vanligtvis cirka 20 minuter. Kan det ofödda barnet leta efter mig? Alla barn som föds efter donation i Sverige har laglig rätt att identifiera sitt genetiska ursprung.

Det betyder att när barnet har nått vuxen ålder kan han få kontaktinformation till dig från vår klinik. Naturligtvis kommer vi att kontakta dig om dina kontaktuppgifter avslöjas. Barnets föräldrar har å andra sidan ingen rätt att ta reda på din information, du är helt anonym för dem. Hur många barn kan mina ägg ge? Ägg donerade av en kvinna i Sverige kan enligt lagen föda barn i 6 familjer.

Får du ersättning? För äggdonation får du 12 kr i ersättning. Detta belopp kompenserar för eventuella inkomstbortfall och reseersättningskostnader. Där hittar du bland annat berättelser från personer som tidigare har donerat ägg. Enligt svensk lag är en person död när alla hjärnfunktioner helt och oåterkalleligt har kollapsat. Döden måste bestämmas i enlighet med särskilda kriterier, som också regleras av lag och förordningar.

Patientens inställning till donation bör respekteras i Sverige har alla rätt att själva bestämma om de vill donera sina organ och vävnader efter döden. Det är din egen vilja att respekteras. Detta anges i Avsnitt 3 i Transplantationslagen. Du kan visa din vilja genom att registrera dig i donationsregistret och kommunicera din inställning till dina släktingar. Vid undersökning av patientens inställning till organ-och vävnadsdonationer försöker den behöriga sjukvården alltid registrera donationer och samtal med släktingar.

Om det efter en undersökning verkar som om det inte strider mot patientens vilja kan en donation vara möjlig. Donationen bör inte genomföras om patienten inte vill donera, om det finns motstridiga uppgifter om den avlidnes vilja att donera eller om det finns andra skäl som motsätter sig donationen. Om det finns släktingar du inte kan ta emot och den avlidnes vilja är okänd, bör vem får bli donator inte heller göra en donation.

Avgörande vuxna är undantagna från ingripande av donationer bör inte genomföras om en person har en funktionsnedsättning av sådan art och grad att han eller hon som vuxen uppenbarligen aldrig har haft möjlighet att förstå innebörden och kunna gå med i donationen. Detta innebär att vuxna som har att göra med intellektuella funktionsnedsättningar som utvecklingsstörningar och andra funktionsnedsättningar bör undantas när det gäller donationer från den avlidne.

Denna begränsning inkluderar inte en vuxen som tillfälligt fattar beslut eller som drabbas av demenssjukdom senare i livet, vilket innebär att personen inte längre kan förstå betydelsen av donationen. Barn under 18 år med fullständig funktionshinder omfattas inte heller av denna begränsning, eftersom de representeras av sina vårdnadshavare. Familjens roll är viktig när man undersöker patientens vilja eller inställning till donation.

Den ansvariga medicinska personalen pratar alltid med dessa släktingar, oavsett om patienten har registrerat sin vilja i donationsregistret eller inte. Om patienten inte har registrerat sitt testamente i donationsregistret eller på annat sätt informerat om sitt testamente, frågas anhöriga om vad patienten förmodligen skulle vilja. Släktingar har rätt till en rimlig tid för reflektion och måste komma överens med deras tolkning.

Släktingar är också viktiga i medicinsk forskning, som alltid genomförs före en eventuell vem får bli donator, vilket ger svar på om organ och vävnader är lämpliga för transplantation. Organdonation för att bli organdonator måste man dö under pågående intensivvård. När livet inte kan räddas och behandlingen inte längre hjälper patienten, fattar läkare beslutet att avsluta sina liv-underordnade behandlingen som utförs för patientens skull.

Intensivvård som fortsätter att bevara organfunktionen före eventuell donation kallas organbevarande behandling. Faktum är att organisationsbehandling innehåller samma ansträngningar som patienten redan har fått i form av intensivvård, men behandlingen kan kompletteras, till exempel genom att lägga till mediciner eller vård i andningsskydd.

Organisationsbehandling sker parallellt med försiktighet i slutet av livet, vilket ges för patientens skull.

Utan pågående intensivvård i detta skede kunde patienten ha dött om hälsoombud inte hade kunnat undersöka möjligheten till donation. När läkare har beslutat att stoppa livräddande behandling för patientens skull börjar medicinsk personal undersöka patientens vilja eller inställning till organdonation. Om det vid utredningen av donationsvilja konstateras att patienten inte vill donera organ, eller om det finns andra hinder för donation, kommer den organisatoriska behandlingen att upphöra.

Om patienten vill donera organ kan behandlingen inte vara längre än 72 timmar. Om viljan att donera är positiv, även om patienten är lämplig för donation. Enbart intensivvårdsinsatser kan inte vänta på att döden ska ges, och de bör inte orsaka något mer än lite smärta eller mindre skada. Vården av patienten själv kommer alltid före organisationsbehandlingen.

De åtgärder som vidtas bestäms av den behandlande läkaren baserat på patientens situation. Donation efter döden kan inträffa efter att en primär hjärnskada har inträffat, till exempel på grund av en stor hjärnblödning eller skalleskada, så DBD, donation efter hjärndöd eller cerebral efter att patienten får en cirkulationsstopp, så det vem får bli donator DCD, donation efter döden blodcirkulation.

Till skillnad från organdonation är vävnadsdonation möjlig i många stora fall av dödsfall. Vävnader ska inte förses med syresatt blod när de används för donation.